ingen ser mig

Jag skriver ner mina tankar och känslor och öppnar upp min själ. För mig själv men även för andra som känner likadant.

Att orka

Kategori: Allmänt

Alla har någon gång vaknat upp och kännt att nej, idag orkar jag inte. Alla av olika anledningar men varje person har haft den tanken, det kan vara att man är trött för att man la sig sent. Det kan vara att man har en jobbig lektion eller ett prov i skolan eller att man försovit sig och inte orkar stressa. Men sen finns det personer som vaknar upp på morgonen och känner så utan någon speciell anledning. Man kan inte äns förklara för sig själv varför man känner så. Kroppen säger nej och huvet spelar på samma band. Jag är en av dom personerna.
 
Jag vill inte känna så.
Man vaknar upp med sämsta inställningen på dagen och tänker att allt blir bara bättre om jag stannar hemma i min säng där jag är trygg och jag behöver inte bry mig om något eller någon. Men det går ju såklart inte för är man 15 år och går i skolan så är det lag på att man ska gå till skolan och har man föräldrar eller vårdnadshavare så är dom på dig tills du pallar dig till skolan hur mycket du än vill stanna hemma. 
 
Fast man vet att man är super trött när alarmet ringer kl 7 på morgonen och man vet att om man somnar tidigt så blir det kanske en aning lättare att komma upp i tid, så gör man inte det. Jag kan ligga uppe till 4 på nätterna när jag ska till skola den dagen och ändå inte känna mig trött, för det är på natten då jag orkar. 
På natten är då jag mår som bäst, när man är själv instängd på rummet, föräldrarna tror att man sover för länge sen, haha oj vad dom har fel. Jag brukar säga godnatt extra tidigt bara för att dom ska låta mig vara ifred. 
 
För på natten är den tiden då jag orkar. Jag orkar läsa läxan till dagen efter, jag orkar snacka med min kompis om hennes problem och skriva med dom där killarna som jag dissat några timmar tidigare för jag inte orkat. Jag orkar lägga mig i sängen och skriva av mig på det här sättet. På dagen.. pfft då skulle jag aldrig orka, mina dagar går åt att ta mig igenom skolan utan att bryta ihop och sedan komma hem för att lyssna på musik och sova tills natten knackar på min dörr, då är ända gången jag orkar ställa mig upp och gå till dörren och öppna med glädje. 
Det är nog ganska svårt att förstå sånt här om man inte känner så själv eller en gång kännt så. För trotts allt så hoppas jag att det går över, fan vad jag blir trött på det här. jag vill börja orka på dagen och ha kul i skolan med mina vänner och kunna sova på natten.
Jag vet att mitt liv inte är menat att se ut såhär.
 
 
 
Kommentera inlägget här: